Stories of belonging kallar vi det här projektet som är ett samarbete mellan Ylva Bentancor, ljudkonstnär, Gustavo Bentancor, instrumentmakare, violinisterna Cecilia och Martin som tillsammans utgör Duo Gelland och med input från er och alla de berättelser vi hoppas ni vill dela med oss.
Världen är under ständig förändring, olika tider har sina utmaningar. Idag står vi inför livsavgörande globala utmaningar inom klimat och miljö. Det är på sin plats att ifrågasätta våra behov och prioriteter i livet. Det är en av utgångspunkterna för Stories of belonging.
En annan utgångspunkt har att göra med ett ord som fått stor politisk genomslagskraft i Sverige under senare år, ”Utanförskapet”. Det representerar en underklass av människor med ekonomiskt krassa villkor, i socialt utsatta miljöer. Inom politiken designas olika stödåtgärder för dem som räknas till utanförskapet. Samtidigt förekommer det i samhällsdebatten en skuldbeläggning och smutskastning av just människor som behöver stödåtgärderna. Utanförskapet handlar då inte längre om något objektivt som att ha så eller så lite på sitt konto utan om laddade värderingar, karaktärsdrag och förhållningssätt som man tillskrivs som grupp utan att ha fått möjlighet att yttra sig, varken om vad man står för eller vilka grupper man själv anser sig tillhöra.
Vem har egentligen rätt att bestämma vem man är och om man är utanför eller innanför?
Så började vårt intresse för vad som skulle kunna vara ett innanförskap, när man själv bestämmer. Ekonomi har givetvis betydelse, men forskning visar att sambandet mellan pengar och lycka till exempel bara gäller till en viss nivå. För de allra flesta av oss är upplevelsen av att höra till mycket mer än pengar och status, något väldigt personligt som kanske relaterar till ens drömmar, kreativiteten, självbilden, en känsla av att ha ett sammanhang. Innanförskapet är ett mångfacetterat begrepp som bygger på våra helt egna erfarenheter och vad vi värdesätter i våra liv, utifrån de miljöer vi lever i.
I Stories of Belonging, vill vi undersöka vad det är som får oss att känna samhörighet, att känna att vi är innanför snarare än utanför. Vad står det för, när händer det, i vilka sammanhang upplever vi att vi det?
Var och en är inbjuden att dela med sig av sina berättelser, för att inspirera och hjälpa oss förstå. Vi har formulerat frågor som utgångspunkt. Frågorna är inte perfekta, men vi hoppas de lockar fram berättelser i oss alla. Det går lika bra att skriva helt fritt.
Den andra gruppen frågor är enklare rent språkligt, så att barn kan svara. Men också vuxna får gärna svara på barn-frågorna. De genererar andra lika intressanta slags svar för projektet. Var fria att berätta eller svara på de frågor ni vill.
Era bidrag kan delas här på vår bloggsida eller skickas till våra e-mailadresser. Tacksamma är vi också när en berättelse talas in. Ta kontakt med oss då, så försöker vi hitta bra strategier för att det ska komma fram.
Varje berättelse läses med stort intresse och respekt, och den inspirationen vi får av er blir grunden för det verk projektet arbetar fram.
Vi skulle gärna vilja ha information om var i världen man befinner sig och vilken ålder man har. I övrigt förblir allt som finns på bloggen anonymt.
Verket som vi arbetar fram blir aldrig avslutat utan fortsätter leva och generera berättelser i mötet med publik. Förutom att framföras på en vanlig scen tar vi det med bortom konsertsalarna, och all den respons vi får dokumenteras och läggas ut på bloggen.
Vi vill också gärna se det här projektet som en uppmaning att tänka över det riktigt essentiella i våra liv, där man själv bestämmer vad som är innanför eller utanför, när det kommer till det verkligt betydelsefulla i livet. Kanske är det bra om vi ifrågasätter den politiska betydelsen av begreppet Utanförskap och vilka värden det förmedlar. Kanske finns det innanförskap som är starkare och mer fundamentala där ute än det finns att hitta där inne?
Frågor, version 1:
1. Berätta om när du har upplevt en stark känsla av samhörighet.
2. Sätt ord på följande begrepp:
- Meningsfullhet
- Att höra till
- Utanför-/ Innanför-skap
- Inre tillfredställelse
3. Beskriv en eller flera förluster du gjort i livet, och hur dessa har påverkat dig.
4. Formulera dina egna tankar kring vad ett innanförskap kan stå för, personligen eller ur ett politiskt, socialt perspektiv.
Frågor version 2, för barn:
1. Berätta om någon gång när du kände dig extra glad eller när det kändes som att; här vill jag vara, här känns det bra.
2. Vad tänker du om:
- När något är viktigt
- Att höra till
- Att vara utanför/innanför
- När man känner sig glad och nöjd med livet
3. Finns det något i ditt liv som du förlorat och som gjort dig väldigt ledsen?
4. Vad tror du är det viktigaste för att man ska känna sig lycklig?
1. Det finns många stunder av samhörighet i mitt liv. Små korta glimtar, guldkorn, minnen med enskilda personer, t ex med mina barn. Ett exempel som jag kommer att tänka på är när Ylva, cirka 10 år, och jag en tidig morgon åkte buss från Orminge centrum till något AIF-spel (fotbollsturnering) ute i landet. Vi var trötta och hon var ganska sur och kanske jag med. Jag åt ett apelsin som jag skalat. Tog skalet och stoppade in det i munnen över tänderna så att jag fick ett apelsinleende. Puttade lite på Ylva så att hon skulle titta på mig vilket hon gjorde. Vi började båda skratta och skrattade en lång stund och det blev en känsla av varm samhörighet, det sura och trötta försvann. En liten vardaglig händelse men jag minns den. När det gäller samhörighet med flera människor har jag känt det i många sammanhang, i politisk aktivitet. En av de senaste tillfällena var när vi samlades till protest mot utvisningar av ensamkommande på Norra Bantorget.
2.Meningsfullhet: När jag upptäcker att något jag bidragit med haft betydelse för en annan människa.
Att höra till: Att ha vänner kvar som följt en genom livet, som jag delat sorg och glädje med. Att vi finns för varann.
Utanför-/ Innanförskap: Utanförskap har jag upplevt som barn, mobbing. Vi flyttade mycket och jag bytte skola många gånger. Innanförskap, ja det är väl att höra till.
Inre tillfredställelse: När jag mår bra, stunder av stark upplevelse. Musik t ex, öppnar upp sådana känslor. Jag kan känna en inre tillfredsställelse när jag har kontakt med mina känslor, oavsett om dom är jobbiga eller av positivt slag.
3. När jag förlorade Larsson. Det värsta hände.
4. Barns utsatthet avgör mycket i livet. Om man får en grund för att känna sig älskad och sedd så har man mycket med sig för att klara sig i livet.
1. Efter att Olof Palme mördats kände jag ofta djup samhörighet. Först var det dagen efter när jag gick till pensionärer på mitt extrajobb, hemtjänst. Alla var djupt berörda och många var samlade. Några ville ut och gå – för första gången på många år. De hade klätt sig värdigt, i sorg, och jag gick ut med den ena efter den andra. Vi nickade i samförstånd med andra vi mötte. Efter några dagar stod jag i den evighetslånga kön med en ros att lägga ned på Adolf Fredriks kyrkogård. Benny Andersson stod framför mig i kö, med ett småbarn i sittvagn. Alla var vi medborgare i Sverige, det spelade ingen roll vem vi var. Alla där delade samma sorg, på riktigt.
2. Meningsfullhet: Att skicka pengar till flyktingbarn, hjälpa människor i nöd, att städa så att det blir rent och fint, att ge ett barn tid när det behöver det, att hjälpas tillbaka till sig själv genom en konstnärlig upplevelse, att uppleva kontakt med en annan människa, ett djur, naturen och bara vara.
Att höra till: När man hör till i ett socialt sammanhang känns det bra. Att höra till i en intim kärleksbaserad relation känns ännu bättre Men jag tror att människan behöver känna att hon hör till i existensen, med sin ande i världen, när hon är ensam.
Utanförskap/innanförskap: Riktigt utanförskap är mobbning, våldtäkt, avhumanisering, att vara ensam med sina torterare. Osynlig mitt framför sina föräldrar. Innanförskap är att vara människa bland människor, fullt värdig.
Inre tillfredsställelse: Det är så mycket som kan ge det. Men man behöver vara mottaglig för små glädjeämnen, som när solen tittar fram just när man serverar lunchen till sin dotter. Att våga något som man tvekat inför, fruktat kanske, och slutföra det – övervinna sig själv. Att slutföra något.
När man känner sig glad och nöjd med livet … tar man in alla småsaker: en fågel som verkar gilla att flyga, ett träd som vajar, ljud och dofter, och man tycker om människorna också och vill dem väl. Jag blir ny hela tiden när jag känner mig glad och nöjd med livet. Har förtröstan till och med i en svår situation att det väntar något bra runt hörnet som jag inte ser.
3. När skilsmässan kom när jag var 10 förlorade jag mycket glädje och trygghet. Det gjorde mig enormt fokuserad på intressen, blivande yrke, att få försvinna in i någonting, bort från förlusten. När jag förlorade mitt konstnärliga yrke med en skada blev jag mer än ledsen. Det var chock och sedan en lång istid. Jag förlorade samtidigt tystnaden som jag aldrig mer får uppleva. Det gjorde mig till eremit i många år men även andlig, som jag var som barn. Nu långt efteråt kan inte mycket rubba mig så jag blev stark av det. Min pappa dog några månader senare. På begravningen sa någon efteråt att det varit så fint när jag plötsligt sjönk ned på knä framför gravhålet med kistan när man fick ta avsked. Men jag sjönk inte ned lite fint. Jag ville hoppa ned i graven till pappa och lyckades hindra hoppet i luften så att jag hamnade på knä i stället.
När jag har förlorat väninnor vars vänskap jag trodde var djup och äkta … då har jag blivit ledsen.
4. Innanförskapet ser jag som enbart personligt, en egen känsla. Att jag är jag där inne i mig och hemma i det som är jag. Men det räcker inte, tycker jag. Man måste komma över planket, känna samhörighet med alla systrar och bröder där ute, att vara en människa som andra i vårt släkte. När coronaviruset plötsligt attackerade och jag själv blev sjuk dessutom kände jag så stark samhörighet med alla i världen, alla som gick utanför på gatan, alla på nyheterna, hela världen. Karantänen var inget problem. Jag förstår inte de som tänker på semestrar som de inte vill avstå. Allt jag vill är att vi tillsammans ska övervinna det här och att empatin ska växa hos alla.
Känsla av samhörighet:
Som en ganska introvert människa med många inre tankar upplever jag den största samhörigheten i offentliga sammanhang där jag på avstånd kan vara observatör. Jag ser mig som en betraktare utan ord men med en stor förmåga att känna in omgivningen.
Jag är en ”mottagare”.
Meningsfullhet:
Meningsfullheten ändrar sig från dag till dag, år från år. Det som känns meningsfullt idag kan vara något helt annat imorgon. Livet kan te sig helt meningslöst om man tänker stort. Vi är lite som myror i en myrstack irrar omkring och samlar mat till en elit som föder upp nya slavar. Skulle någon elda upp stacken så blev skillnaden föga stor.
Tänker man meningsfullhet i ett lite mindre perspektiv, så är den vacker. Meningsfullhet för mig är att uppleva andras lycka och att göda den. Jag är betraktaren som föder de kreativa.
Att höra till:
Är att bli sedd för den man är. Tillhörighet utgår från vad man själv är och tillhörighet uppstår om där finns gelikar. Man kan tillhöra något som egentligen inte är en själv utan är bestämt av någon annan. Det är normen som styr tillhörigheten.
Utanförskap:
Utanförskap för mig har två betydelser. Det ena är att ofrivilligt bli utsatt för utanförskap pga. utebliven arbetsförmåga, psykisk instabilitet eller etnisk tillhörighet m.m.
Det andra är att omgivningen uppfinner ett utanförskap grundat på att man anser sig tillhöra den ”rätta normen”. Då kan utanförskap vara positivt, man har då helt enkelt tagit kontroll över sitt eget liv.
Innanförskap:
För mig känns den påtvingad och konstlad. Innanförskap är att anpassa sig till mängden och att inte sticka ut. Jag tar över ordet och kallar det för gemenskap istället. Ordens betydelse hos gemene man= Innanförskap är vad vi människor strävar efter, utanförskap något vi undviker. Jag väljer att säga gemenskap & utanför gemenskapen. Kalla mig gammalmodig om ni vill.
Inre tillfredsställelse:
Kännetecknas av att ingenting känns fel i kroppen, alla organ seglar som på moln och tankarna slutar att existera. Personligen så uppstår min inre frid när jag ser en kulturell upplevelse där graciös skönhet står i centrum. Det kan vara Musik, dans eller teater.
Förluster:
Min största förlust var när psykologisk ohälsa knackade på i familjen. Jag trodde inte att den skulle vara närvarande i mitt liv så påtagligt och att osäkerheten kan vara så svår. Jag har lärt mig att leva med den och ibland så förnekar jag existensen av dess närvaro.
Själva förlusten är väl att jag förlorade en bekymmersfri tillvaro. Själva påverkan är att jag inte längre tar livet så självklart och att det plötsligt kan raseras av ett oväntat besked.